I torsdags var vi på det andra ultraljudet. Det var helt grymt att se bebisen igen. Allt ser fortfarande bra ut och ingen kan vara lyckligare än vi. Vi fick till och med se den lille gynnaren ligga och öva på sugreflexen och gäspa där inne i magen. Det är sjukt vad fostret är utvecklat trots att graviditeten bara är halvvägs än. Nästan allt sitter redan på plats. Nu ska det bara växa ett tag till innan det kommer ut genom ett litet, litet hål… Just den delen är jag inte ett dugg avundsjuk på M för.
M hatar fortfarande mig mer än någonting annat. Ju mindre vi pratar desto bättre, verkar hon tänka. Som jag förstår det vill hon inte alls ha med mig att göra, vilket inte känns speciellt betryggande inför framtiden.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte låta henne få ensam vårdnad om barnet. Men jag har inte berättat det för henne än. Det ges sällan tillfälle, så det får vänta tills att hon tycker att jag är värd besväret det innebär att lyssna i några minuter. Jag förstår inte ens riktigt varför hon vill ha ensam vårdnad. Inte nog med att hon ställer mig helt utan rättigheter i så fall, det känns också som att hon misstror mig genom att vägra mig vårdnad.
Det inte precis så att jag kommer att sträva efter något som inte är barnets bästa eller sätta mig emot hennes vilja bara för att jag ges möjligheten.
Jag sa,
03 februari 2009 vid 20:09
Rätt tänkt… Ta vara på de rättigheter du har… Du är pappa till barnet… O har all rätt i världen att dela ansvaret…Hon ska ju vara glad att du så gärna vill dela de med henne… Håller tummarna för att allt reder ut sig till de bästa för er alla…
Gitte sa,
07 februari 2009 vid 19:03
Håller med! hur mycket gnälls det inte på papporna att de inte tar sitt ansvar mm i samhället. Här är det mamman som inte verkar vilja ha barnet och kör ett jävla race men inte är det någon som anklagar henne för det. utan oj va synd mm. Kämpa på! Du kommer bli en super bra pappa med den kärlek och ansvarskänsla du har för barnet. Tänk om alla kunde ha en sådan fader.
Jennie sa,
09 februari 2009 vid 15:57
Bra beslut att inte ge upp vårdnaden helt!!! Jag är skiljsmässobarn (idag 39 år) och min pappa fanns inte med i bilden (han valde bort mig och brorsan). Det sätter liksom sina spår…. Ta var på all den tid du kan och kämpa för rätten till ditt eget barn. Jag har själv barn och de är det bästa som finns!!!
Ge inte upp!