Jag har precis varit på IKEA och köpt en badbalja och lite andra saker som kan komma till användning om några veckor. För ett par veckor sedan ville M att vi skulle åka dit tillsammans och jag har hållt kontakten med henne för att vi ska kunna hitta ett datum som passar oss båda. I förrgår fick jag en utskällning för att jag inte redan åkt dit ensam för att handla. Jag ska tydligen på alldeles egen hand fatta att hon varken har tid eller ork att åka till IKEA just nu.
Och precis så här är det med så otroligt många saker. Jag försöker förtvivlat förstå och gissa mig fram till hur M vill ha det, medan hon är ungefär lika pratsam som en död fisk. Om jag gissar fel blir hon urförbannad, men om jag för en gångs skull råkar gissa rätt så är den återkoppling jag får att hon inte blir arg på mig. Gotta love it!
Igår var jag ute och promenerade och lunchade med med min kompis fru. Hon är mammaledig med deras tredje barn som nu är två månader. Otroligt söt, men skrämmande hjälplös. Det är inte utan att jag längtar lite efter att vårt barn ska komma ut, samtidigt som jag blir jätteskraj för hur det ska gå.
39 dagar kvar nu bara…
