År 2012 har verkligen gjort en rivstart. Om två veckor äger jag en lägenhet med eget rum till sonen, om tre veckor är jag inflyttad i nya lägenheten, om fyra veckor slutar jag jobba på min nuvarande arbetsplats och om fem veckor har jag börjat på mitt nya arbete.
När jag väl har flyttat kommer jag ha 15 minuter från dörr till dörr från hemmet till nya jobbet och sedan ytterligare 300 meter från jobbet till dagis. Nu kan varken min ex-fru eller familjerätten komma och säga att jag inte är samarbetsvillig eller har möjlighet att ge min son bästa möjliga tillvaro. Dessutom kommer jag slippa stressmomentet det innebär att fastna i lokaltrafiken på väg till eller från dagis och helt plötsligt får jag en fritid till vardags igen, både tillsammans med palten och för egen del.
Att flytta skall enligt vissa undersökningar vara bland det mest stressfyllda en människa kan vara med om. Men jag tror att mitt snitt på en flytt per år under de senaste 15 åren har gjort mig ganska luttrad. Att byta jobb känns mer påfrestande just nu. Framför allt eftersom jag är den enda inom företaget som behärskar det jag gör idag. Nu måste jag alltså lära upp 2-3 andra så att verksamheten kan fortsätta även efter det att jag gått vidare.
Det kommer att bli en stressig kommande månad, minst sagt. Men om det kommer att leda till lite mer umgänge med sonen så kommer allt vara perfekt!
